LanoGakkGakk
10-01-11, 11:21
Her er det altså en suksess historie. Den er ikke min, og den er nesten for utrolig til å være sann. Men det går tydeligvis an... Så forhåpentligvis tar den ikke motet fra de som er like 'heldige' som denne damen her, men gir et innblikk i hva "ekstremutøverne" kan klare med LCHF!
Tatt fra bloggen til Katrin Zytomierska:
http://www.finest.se/userBlog/entry.php?uid=28711&beid=1560632
"För er som inte köpte Aftonbladet Söndag igår och därmed missade min krönika om hur "Jag gick ner 31 kilo" så bjuder jag på den här:
För fyra månader sen bestämde jag mig för att det var dags att bli av med mina gravidkilon. De var 33 stycken för att vara exakt. Jag visste att det inte skulle vara en lätt match och jag visste att jag kunde göra det med en mängd olika dieter. Jag bestämde mig för LCHF av den enkla anledningen att min syster, min killes tre systrar, dera män, hans mamma, moster, och alla ”normala” människor i min omgivining levde efter LCHF. Jag insåg att om alla dessa förnuftiga människor åt på det här sättet och mådde bra så måste det vara något bra. Om jag dessutom jämför LCHF-dietmänniskor med andra dietmänniskor så kommer jag fram till slutsatsen att LCHF-männiksorna är det vettiga, förnuftiga folket som ser hälsosamma och normalbyggda ut. GI- människorna är maniska kring sin quinoa, sina bönor och powerwalks?! Vem fan har någonsin gått ner i vikt av powerwalks? Konstant skramlande med tupperwear fyllda med kalkon, avokado, keso, nötter, kesella, quinoa. Tömda tupperwear som ska med hem och diskas. Illaluktande GI-folket. Pulver-människorna är konstant trötta, utmattade med hundögon som dregglar efter mat. Viktväktarna, ett gäng överentusiastuska förortstjockisar som kämpar med att övertyga sig själva och sin omgivning om att det är supersmart att trytcka i sig lightproduker när varenda vettig människa för länge sen insett dess hälsorisk. Alla dessa dieter har dessutom en fruktansvärd sak gemensam. Nämligen blodsockerfall. Kampen om att hålla blodsockret i balans. På LCHF har man aldrig blodsockerfall för man har inget socker att balansera i kroppen. Jag bestämde mig för att satsa på LCHF för att LCHF- människor är glada, mätta, nöjda människor som äter mat, blir mätta och den viktigaste skillnaden från andra dieter: Maten är god!
Eftersom jag mer eller mindre bantat och hållt på med olika dieter hela mitt liv så anser jag mig själv ha ganska bra koll på hur man gör. Med LCHF visste jag ingenting. Det som jag visste var att jag inte skulle äta kolhydrater . Jag skulle hålla mig borta från det uppenbara som vitt mjöl, men jag skulle dessutom hålla mig borta från långsamma kolhydrater som quinoa och råris. Dessutom skulle jag avstå socker och då gäller all typ av socker och inte bara det farliga sockret. Frukt, tomater, majs, morätter, rotfrukter, allt som innehåller onödigt mycket socker skulle jag strunta i. ”Ja men va fan ska man äta då?”, säger många och det var precis vad jag själv tänkte när jag skulle dra igång. Idag vet jag precis vad man SKA äta, vad man KAN äta och vad man bör skita i. Det är så otroligt mycket lättare än vad man kan tro. Man äter helt enkelt allt som är naturligt och obehandlat. Alltså allt utan E. Dyker det upp ett E på förpackningen så vet man att det är FARLIGT.
Jag började med LCHF den 1 juli 2010. Då vägde jag 89 kilo. Juli var min testmånad. 1 augusti skulle jag ha lärt mig och då skulle jag även börja träna. Eftersom jag är van vid att följa GI så är jag van vid att äta mycket mat. Man måste äta mycket mat för att bli mätt på gryn och torr kycklingfilé utan sås. Det är fett som mättar. Inte kolhydraterna. I början gjorde jag så stora portioner med kött, grönsaker och sås att en hundrakilos man inte hade tappat ett gram. Jag och Bingo vräkte i oss korvar, biffar, blomkålspuré med massa grädde, riven ost, smör. Smör! Jag tillagade alla mål med minst 200 gram smör, två dl grädde och minst en hel parmesanost. Om jag gick ner i vikt? Inte så jättemycket. Som med alla dieter så måste man ju testa sig fram för att hitta sitt individuella läge där man går ner. Alltså blev juli månad en väldigt trevlig månad på landet med god mat men ingen viktnedgång. Folk tjoade ”Men Katrin ! Du kan inte äta ett helt paket bacon och fem ägg med en deciliter grädde till frukost. Det är för mycket mat!” och de hade rätt. Man äter mycket mindre mat när man har fett som sin enda energikälla. Idag äter jag två skivor bacon och en äggröra gjord på två ägg med en skvätt grädde i. Det allra största misstaget som folk gör och som även jag gjorde är att man tror att man ska vräka i sig fett. Det är helt fel. Man behöver inte vräka i sig fett för man blir mätt på väldigt lite. En vanlig middag för mig idag är en bit fisk, kött eller fågel .Till det gör jag en puré av blomkål, squash eller kokar upp broccoli alternativt gör en gratäng. En klick sås och ett glas rött. Mer fett än så är det inte. LCHF är inte en fettditet det är en ”antikolhydratdiet” och snart kommer fler och fler att inse att det är kolhydraterna som är boven och inte fettet.
På tolv veckor gick jag ner 31 kilo. Under dessa tolv veckor åt jag gott, jag var mätt och jag var glad!"
Tatt fra bloggen til Katrin Zytomierska:
http://www.finest.se/userBlog/entry.php?uid=28711&beid=1560632
"För er som inte köpte Aftonbladet Söndag igår och därmed missade min krönika om hur "Jag gick ner 31 kilo" så bjuder jag på den här:
För fyra månader sen bestämde jag mig för att det var dags att bli av med mina gravidkilon. De var 33 stycken för att vara exakt. Jag visste att det inte skulle vara en lätt match och jag visste att jag kunde göra det med en mängd olika dieter. Jag bestämde mig för LCHF av den enkla anledningen att min syster, min killes tre systrar, dera män, hans mamma, moster, och alla ”normala” människor i min omgivining levde efter LCHF. Jag insåg att om alla dessa förnuftiga människor åt på det här sättet och mådde bra så måste det vara något bra. Om jag dessutom jämför LCHF-dietmänniskor med andra dietmänniskor så kommer jag fram till slutsatsen att LCHF-männiksorna är det vettiga, förnuftiga folket som ser hälsosamma och normalbyggda ut. GI- människorna är maniska kring sin quinoa, sina bönor och powerwalks?! Vem fan har någonsin gått ner i vikt av powerwalks? Konstant skramlande med tupperwear fyllda med kalkon, avokado, keso, nötter, kesella, quinoa. Tömda tupperwear som ska med hem och diskas. Illaluktande GI-folket. Pulver-människorna är konstant trötta, utmattade med hundögon som dregglar efter mat. Viktväktarna, ett gäng överentusiastuska förortstjockisar som kämpar med att övertyga sig själva och sin omgivning om att det är supersmart att trytcka i sig lightproduker när varenda vettig människa för länge sen insett dess hälsorisk. Alla dessa dieter har dessutom en fruktansvärd sak gemensam. Nämligen blodsockerfall. Kampen om att hålla blodsockret i balans. På LCHF har man aldrig blodsockerfall för man har inget socker att balansera i kroppen. Jag bestämde mig för att satsa på LCHF för att LCHF- människor är glada, mätta, nöjda människor som äter mat, blir mätta och den viktigaste skillnaden från andra dieter: Maten är god!
Eftersom jag mer eller mindre bantat och hållt på med olika dieter hela mitt liv så anser jag mig själv ha ganska bra koll på hur man gör. Med LCHF visste jag ingenting. Det som jag visste var att jag inte skulle äta kolhydrater . Jag skulle hålla mig borta från det uppenbara som vitt mjöl, men jag skulle dessutom hålla mig borta från långsamma kolhydrater som quinoa och råris. Dessutom skulle jag avstå socker och då gäller all typ av socker och inte bara det farliga sockret. Frukt, tomater, majs, morätter, rotfrukter, allt som innehåller onödigt mycket socker skulle jag strunta i. ”Ja men va fan ska man äta då?”, säger många och det var precis vad jag själv tänkte när jag skulle dra igång. Idag vet jag precis vad man SKA äta, vad man KAN äta och vad man bör skita i. Det är så otroligt mycket lättare än vad man kan tro. Man äter helt enkelt allt som är naturligt och obehandlat. Alltså allt utan E. Dyker det upp ett E på förpackningen så vet man att det är FARLIGT.
Jag började med LCHF den 1 juli 2010. Då vägde jag 89 kilo. Juli var min testmånad. 1 augusti skulle jag ha lärt mig och då skulle jag även börja träna. Eftersom jag är van vid att följa GI så är jag van vid att äta mycket mat. Man måste äta mycket mat för att bli mätt på gryn och torr kycklingfilé utan sås. Det är fett som mättar. Inte kolhydraterna. I början gjorde jag så stora portioner med kött, grönsaker och sås att en hundrakilos man inte hade tappat ett gram. Jag och Bingo vräkte i oss korvar, biffar, blomkålspuré med massa grädde, riven ost, smör. Smör! Jag tillagade alla mål med minst 200 gram smör, två dl grädde och minst en hel parmesanost. Om jag gick ner i vikt? Inte så jättemycket. Som med alla dieter så måste man ju testa sig fram för att hitta sitt individuella läge där man går ner. Alltså blev juli månad en väldigt trevlig månad på landet med god mat men ingen viktnedgång. Folk tjoade ”Men Katrin ! Du kan inte äta ett helt paket bacon och fem ägg med en deciliter grädde till frukost. Det är för mycket mat!” och de hade rätt. Man äter mycket mindre mat när man har fett som sin enda energikälla. Idag äter jag två skivor bacon och en äggröra gjord på två ägg med en skvätt grädde i. Det allra största misstaget som folk gör och som även jag gjorde är att man tror att man ska vräka i sig fett. Det är helt fel. Man behöver inte vräka i sig fett för man blir mätt på väldigt lite. En vanlig middag för mig idag är en bit fisk, kött eller fågel .Till det gör jag en puré av blomkål, squash eller kokar upp broccoli alternativt gör en gratäng. En klick sås och ett glas rött. Mer fett än så är det inte. LCHF är inte en fettditet det är en ”antikolhydratdiet” och snart kommer fler och fler att inse att det är kolhydraterna som är boven och inte fettet.
På tolv veckor gick jag ner 31 kilo. Under dessa tolv veckor åt jag gott, jag var mätt och jag var glad!"