Lavkarbo.no :: Karbojunkie - Om brödätarhunger

Jag gjorde en anteckning för några veckor sen om det sug som bröd skapar. Så här står det:

“Jag åt smörrebröd idag. Fyra stycken. Först en med drottning Margrethes sill, sen en med makrill. Därefter rostbiff med rostad lök och slutligen en med gammal dansk ost.

Smörrebröden serverades på tunna skivor av mörkt bröd och det var så mycket pålägg att man inte såg bröden. Det var en trevlig dansk dam, VIbeke, som gjort bröden enligt konstens alla regler. Jag åt dessa fyra bröd mellan klockan 13 och 15 under trevligt samspråk med några bekanta. Ett par nubbar till. Istället för öl drack jag vatten.

Det var rikligt med pålägg på smörrebröden och jag fick i mig minst lika mycket näring och energi som vid en vanlig lunch. Jag borde alltså ha varit mätt i fyra, fem timmar. Men det som skiljde denna lunch från alla andra under de senaste åren var att det ingick kanske 100 gram kolhydrater! Det är ungefär lika många kolhydrater som jag brukade äta under en hel viktminskningsvecka på den tiden när jag gick ner snabbt i vikt.

När jag skriver detta är klockan 17 och jag borde vara mätt. Men jag känner en brännande hunger i magen. Och då har jag ändå tagit mig en redig bit brieost till kaffet för en timme sen. Jag har nog inte känt en liknande hunger på ett halvdussin år. Skulle jag börja äta nu så skulle jag förmodligen äta tills i morgon. Men jag skulle inte bli mätt. Detta är brödhunger, kolhydratsug, sockersug - kalla det vad du vill.

Detta var min första rejäla smörgåsmåltid sedan jag började med GI-Noll! för drygt fem år sedan och konsekvenserna överraskar mig. Felet som jag gjorde var uppenbart. Hade jag lämnat brödskivorna på tallriken och nöjt mig med sovlet så hade jag fortfarande varit mätt. Nu åt jag brödet också och därför är jag hungrig. Det var ingen ny kunskap direkt, men det är nyttigt att bli påmind!

Nu väntar jag några timmar och studerar hungerkänslan. Det är den här känslan som då och då får någon av mina elever att ramla ner i träsket igen. Det känns nästan farligt, ungefär som att studera ett hungrigt vilddjur på nära håll. Mitt motmedel blir att äta en stor portion kött och smör till middag, ingenting annat. Nu gäller det att stabilisera blodsockret.

Jag kommer förmodligen att vara hungrig när jag vaknar i morgon, men den brännande känslan i magen kommer att vara borta. Vågen kommer att visa ett kilo mer på grund av vätskeinladdning, men det går bort på någon dag. Jag hoppas att det dröjer fyra, fem år innan jag äter en sådan måltid igen. Nu har jag blivit påmind om hur hunger känns, och jag vill inte känna den känslan igen i brådrasket.”

Sten Sture