[BiB]

Opprinnelig lagt inn av monaw, her.

Jag är så glad och tacksam för alla svar jag fått från er. Det värmer i mitt hjärta.
Jag vet att jag borde prata med någon om mina problem, men jag drar mig verkligen från att prata öga mot öga med någon. Det skrämmer mig. Jag håller mig helst bakom min dataskärm. Enda gången jag vågar vara mig själv är när jag är med barnen på det dagis jag arbetar. Dom dömer inte, fast dom kan vara lite väl ärliga ibland hehe, "fröken varför är du så tjock?" Eller "Varför är du så mycket större än mamma, du är som två mammor" Det gör inte lika ont i mig när det är dom som säger det, även fast jag själv undrar ibland varför jag är som två mammor. Varför är det inte bara att gå ner i vikt? Jag har försökt så många gånger. Det funkar att gå ner 5 kg, sen deppar jag och äter choklad och går upp 10 kg på en kväll!
Jag har fortfarande inte sagt något till dom jag pratar med på nätet och jag har inte slutat prata med dom heller. Jag kan inte det. Det är så mycket lättare här allting.
Jag känner mig elak

Hei igjen

Ja, er ikke barn utrolige i sin direkte beskrivelse av det de ser??? Samtidig som de kan la være og dømme, slik vi lett gjør: dømmer både oss selv og andre.

Når jeg leser det du skriver tenker jeg at du må ha opplevd mye dømming - og fordømmelse, både fra andre og deg selv (det kan jo være jeg tar helt feil). Jeg ble mobbet på skolen, og senere på en arbeidsplass. Det gjorde mye med mitt selvfortroende og også i forhold til hvordan jeg trodde "alle" andre var. Selvfølgelig kan man treffe på leger og psykologer som dømmer eller fordømmer, men det må ikke hindre oss i å gjøre noe aktivt fra å komme ut av en så vanskelig sirkel som du beskriver at du er inne i.

Du kjenner deg elak, men når du har klart å finne deg venner på nettet så må det vel være fordi du har noen kvaliteter og egenskaper andre setter pris på og som du har formidlet slik at det blir tilgjengelig for andre Jeg ønsker sånn for deg at du kan be om hjelp til å jobbe med ditt bilde av deg selv og måten du tenker om deg selv og din situasjon på, slik at dette kan frigis og synliggjøres også overfor andre!!!

Å gå ned i vekt er en vanskelig prosess, særlig når det blir som du beskriver. Det jeg har erfart er at jo mer ned i vekt jeg går, jo mer av "skallet/skjoldet mitt" blir borte, og jeg blir tydeligere både for meg selv og andre. Jeg har en coach jeg snakker med disse tingene om, i tillegg til legen min, men en psykolog kunne gjort samme nytten.

Å endre spisevaner er i utgangspunktet vanskelig for alle, se bar på de som utvikler allergier og de som får diabetes. De beretter om abstinenser, tvangstanker og sprekker de også, og det uten at de nødvendigvis har et dårlig selvbilde på toppen av det hele.

Jeg ønsker deg lykke til, håper du har mot og støtte nok til å ta små skritt av gangen, huske på at det som har tatt mange år å komme til også må få lov til å ta en tid før det blir annerledes.

Du ser jeg har gått mye ned i vekt men fortfarande har mye å gå ned. Jeg startet med å tenke 5 kg i gangen, ta hver dag som en liten seier, ikke tenke på i morgen, bare dagen i dag. Og, ikke bare tenke vekt men mestring. Om jeg så ikke gikk ned 1 kg, skulle jeg fortsette, før eller senere trodde jeg at det ville komme resultater. Og det gjorde det ... sjøl om jeg har stått stille i 6 uker nå (men kroppen min blir mindre selv om vekta står).

Så igjen: Lykke til, jeg tror det er lølurt å tenke små skritt, gjerne i forhold til å be om hjelp også, og definitivt i forhold til tempo på en vektnedgang/resultat av kostholdsomlegging.

varm hilsen fra meg