[ssskaldeman]

Så här skriver jag i min norska bok:

Sukker - en snikende fare
För ett år sedan tog ett par norrmän bladet från munnen och slog larm om socker. Det gjorde man i boken “Sukker - en snikende fare” (Poleszynski/Mysterud, Gyldendal, 2004). Det är en pedagogisk och uttömmande bok, där man systematiskt går igenom sockrets alla skadeverkningar. Den som läst “Sukker” ser med nya ögon på matvarorna i butiken.

Boken förklarar på ett utmärkt sätt varför världens kanske friskaste folk nu drabbas av fetma och diabetes. Men att angripa socker kan vara farligt när ernaeringsforskningen i Norge har en sådan historia som den har. Ernaeringsinstituttet ryckte ut till försvar. Här kommer några exempel ur professorns recension i norska läkarförbundets tidning:

“Det er en utrolig lang liste av sykdommer og lyter som tilskrives bruk av sukker... ett av mange eksempler på at forfatterne ukritisk kjører frem «sannheter» som ikke kan dokumenteres... udokumenterte påstander omtales med en selvfølgelighet som ikke gir rom for skepsis og saklig tvil... en suveren forakt for hva som skal til av nøye gjennomførte studier over lang tid, med ulike typer metoder og anvendt i ulike sammenhenger før man kan gi spesifikke råd... “

Recensionen är ett bra exempel på cigarettvetenskap. Utså tvivel. Starta diskussion. Dra ut på processen. Se till att eventuella lagförslag skjuts på framtiden.

Ernaeringsinstituttets professor slutar med ett rejält fördömande:
“Boken er så uetterrettelig at jeg ikke vil anbefale noen å bruke tid og penger på et produkt som jeg ikke kan forstå at kan utgis på Gyldendal Akademisk. Hvor er fagvurdererne hos Gyldendal?”

Så låter det när cigarrettvetenskap tillämpas i Norge. Kanske har professorn gått på kurs hos ett närstående bolag? Men professorn gjorde ett misstag. Boken Sukker finns att köpa och alla kan bilda sig en egen uppfattning. Jag föreslår att alla ansvariga politiker i Norge läser “Sukker - en snikende fare” och jämför den med chokladprofessorns recension. Då kommer ni alla att förstå varför det behövs ett oberoende ernaeringsinstitutt i Oslo!

Sten Sture